Back to top

Jag & Mitt hockeyliv – Tomas Skogs

Förutom med moderklubben Mora har han spelat SHL-hockey med ytterligare fyra klubbar och också vunnit SM-guld.
Det har även blivit allsvensk hockey med en trio klubbar.
– Jag känner mig privilegierad som fått förmånen att få vara med om så mycket. Att fått möjligheten att se så mycket och träffa så många människor. Visst – det finns minnen och händelser man skulle kunnat vara utan också men det positiva överväger sådana saker, säger Tomas Skogs.

Relaterat: 

Jag & Mitt hockeyliv – Jonas Almtorp

Tomas Skogs
Tomas Skogs

Tomas Skogs är född och uppvuxen i Mora och på ett tidigt stadium så stod det klart att hockey var sporten nummer ett. Men han höll ändå på med flera ytterligare idrotter ganska långt upp i åldern.

– Det var förutom hockey även fotboll, innebandy, orientering och friidrott. Vi var ett kompisgäng som höll på med alla dessa idrotter och vi hade riktigt roligt. Men att det var hockey som gällde för mig var det egentligen aldrig någon tvekan om, och så var det i unga år. Mamma har visat mig en bok från tiden i början av grundskolan och där var jag tydlig med att jag skulle bli hockeyproffs, säger Tomas som runt 14-15 års ålder valde att satsa helhjärtat och enbart på hockeyn. Men det finns faktiskt en liten speciell historia kring Tomas inledning på hockeyns rinkar.

– I Mora så började man med klubbens skridskoskola vid sex års ålder. När det var dags för mig så totalvägrade jag att vara med har mamma berättat. Inte en chans att jag skulle börja. Så fakta är att jag stod över första året men sedan när hösten därpå var i antågande så gick jag bara och väntade på att det skulle börja, berättar Tomas.

 

Under sina säsonger på den stora svenska scenen så har Tomas varit med om mycket. Det finns massor av positiva händelser – men självklart även det som är mindre positivt.

Finns det någonting som du ångrar?

– Absolut! Så är det. Samtidigt ska man inte tänka på det sättet. Men med facit i hand så visst hade jag kunnat göra andra vägval. När jag lämnade Mora 2008 så valde jag mellan Timrå och HV71. Båda alternativen kändes bra och det var min magkänsla som fick avgöra valet Timrå. Det blev helt fel. Det var bara strul i Timrå och ingenting fungerade. Karriären hade kunnat ta en annan fart om jag valt annorlunda den gången. Men det får vi aldrig veta. Däremot kan jag säga att hade jag haft möjligheten att göra om så hade jag vid det tillfället valt en annan väg. 2013 valde jag att lämna Skellefteå för spel med Örebro. Jag hade möjligheten att stanna i Skellefteå men valde en flytt. Med facit i hand så var det också fel beslut. Men det är lätt att vara efterklok och det som har varit kan man inte ändra på. Det gäller att se det positivt och jag är trots allt glad över den resa jag har gjort. Jag känner mig privilegierad som fått förmånen att få vara med om så mycket. Att fått möjligheten att se så mycket och träffa så många människor.

 

Att Tomas har varit uppskattad hos de klubbar han representerat råder det inte något tvivel om. Ett ypperligt bevis för det är också det faktum att det bara är i Färjestad han inte blivit erbjuden en fortsättning när kontraktet gått ut.

– Att de valde att inte erbjuda en förlängning får man acceptera.

Under årens lopp har Tomas haft många olika tränare. De allra flesta av dem har Tomas enbart gott att berätta om – men det finns också dess motsats:

– Jag hade kunnat ta fram motorsågen men vinner inte någonting på det. Därför blir det också mitt svar.

 

Vi vänder på det: bästa tränare du haft – och varför?

– Jag har hunnit dammsuga ett helt gäng och det finns många som har betytt mycket. De som jag vill lyfta fram först är de jag hade på hockeygymnasiet i Mora: Lars Lisspers och Malte Steen. På något sätt så var det ju dessa två som stakade ut vägen för mig. Det är ju i den åldern man är som allra mest formbar – även om man där och då inte förstod det – och dessa herrar var från den gamla kulturen med mängdträning och aldrig vara nöjd. Från åren i Mora vill jag också nämna Harald Lückner som tog upp klubben i dåvarande Elitserien, jag gillade det Harald stod för. Men de år som gett mig allra mest är mina två år i Skellefteå. Jag skulle vilja säga att den organisationen med Lasse Johansson, Anders Forsberg, Bert Robertsson och Stefan Klockare i spetsen är de som haft störst påverkan på mig. Under åren i Skellefteå lärde jag mig mer om hockey än under alla andra år tillsammans. Det var så otroligt proffsigt, så engagerat och som en röd punkt i allting handlade det om det hårda jobbet. Jag växte enormt under de åren, både som spelare och som människa.

 

Vilka är de bästa spelarna som du lirat tillsammans med?

– Förstod att det skulle komma en sådan fråga och det är ju hur svårt som helst att bara nämna några. Finns så otroligt många bra spelare som man haft förmånen att spela i samma lag som. När man möter spelare på träning varje dag, upplever dem hela tiden, så ser man någonting annat än de som bara ser matcher. Joakim Lindström är nog den bäste. Han är alltid på topp. Varje träning presterar han. Derek Ryan som jag spelade med i Örebro var också fruktansvärt bra. Han kom från österrikiska ligan och man visste inte riktigt vad det skulle bli. Facit i hand: det blev succé och han gjorde sina medspelare bättre. Jag uppskattade också att vara backpartner till Magnus Nygren i Färjestad. Sedan måste jag också nämna Jarno Kultanen som jag spelade med under mina första elitseriesäsonger i Mora. Han hade massor av erfarenhet, från exempelvis NHL, och han var som en pappa för mig. Han har efteråt också berättat att han uppskattade att spela med mig: "det passade mig perfekt i den del av karriären jag var. Du röjde runt och jag kunde ta det lite lugnt", har han berättat. Vidare måste man ju också lyfta fram guldlaget i Skellefteå. Vilka spelare det fanns i den truppen. Bud Holloway, Jimmie Ericsson, Oscar Möller, Viktor Arvidsson, Melker Karlsson, Oscar Lindberg, Pierre-Edouard Bellemare, ja, jag skulle kunna fortsätta.

 

Bästa du mött?

– Jag fick ju spela mot Foppa och det var ruggigt. Sedan hatade jag att möta Linköping när de hade en line med Tony Mårtensson, Mattias Weinhandl, Mikael Håkanson. Lika tufft var det att möta HV71 och Johan Davidsson, Martin Thörnberg, Jukka Voutilainen.

I nutid då?

– Definitivt Mattias Tedenby. Han ställer hela tiden till med oreda. Så snabb och så irrationell.

Om vi tänker värsta motståndare då? Spelare som inte alltid är de ärligaste?

– Ärligt talat så har jag faktiskt inte några problem med den typen av spelare. Man vet vart man har dem – de är inte så oförutsägbara. Då är det värre att möta Tedenby som jag nämnde tidigare, och även en spelare som Dick Axelsson. Men jag måste också nämna Jimmie Ericsson. Jag har ju spelat med och mot honom. Han har mycket för sig, ligger på gränsen i mycket, försöker vinna över marginalerna till sin sida.

 

SM-guldet med Skellefteå har Tomas varit inne på och det är hans enskilt bästa hockeyminne. Även om det också finns andra höjdare.

– Naturligtvis var det otroligt stort att få vara med om att ta moderklubben upp i Elitserien 2004. Men samtidigt var jag så ung då och hade svårt att riktigt ta in det, svårt att njuta av det på samma sätt som jag skulle gjort om det varit nu istället. Att jag också lyckats ta mig hela vägen till Tre Kronor och fått representera landet är stort och någonting jag aldrig kommer att glömma. Jag är inte någon flashig spelare men med hårt jobb och rätt inställning har jag tagit mig dit jag är. Det är i sig också stort att jag lyckats bli det jag drömde om: att bli hockeyproffs. Men ska jag nämna det som är det enskilt största och bästa jag varit med om så är det SM-guldet med Skellefteå. Att kämpa tillsammans med lagkamraterna en hel säsong, vinna den sista matchen och släppa loss allting är så fantastiskt otroligt härligt, säger Tomas med en enorm glädje och lycka i rösten.

Ditt värsta hockeyminne?

– När vi åkte ur med Mora. Den besvikelsen går inte att ta på, inte sätta ord på. Vi förlorade de tre sista matcherna i grundserien. Hade behövt en poäng för att slippa kvalspel. Sedan i kvalserien så var det bara skador och elände. Usch!

 

Hårt jobb och rätt inställning säger Tomas när han pratar om sig själv som spelare. Men vilken egenskap skulle han velat ha?

– Typ Mikael Wikstrands kyla med pucken, hans spelsinne. Dessa saker är inte min styrka.

Känner du att det någon gång varit fara för din karriär?

– Efter åren i Timrå så kan jag säga att jag inte direkt var het på marknaden. Det fanns vissa förfrågningar från Europa men aldrig någonting så där riktigt konkret. Men så plötsligt dök Skellefteå upp och det blev en fanstatisk nystart för mig. Jag är oändligt tacksam över att jag fick den möjligheten och hade den inte dykt upp så vet man inte vart det tagit vägen – och tur är det.

Vid 34 års ålder så är det ofrånkomligt att spelarkarriären går mot sitt slut för Tomas men han hoppas självklart kunna fortsätta några år till.

– Nu är allt fokus på kommande säsong med Mora. Vi vill ta steg och klättra uppåt i SHL-tabellen. Visst var det kul att avsluta säsongen med att besegra Leksand i en matchserie. Men det hade varit ännu roligare att spela en matchserie som gällt någonting annat, säger Tomas och fortsätter:

– När allt det här är över får vi se vad som händer. På senare år har det väckts ett intresse för aktier och sparande. Jag gillar också att snickra men alla som känner mig påstår att jag har tummen mitt i handen. Under mitt första år som spelare i Mora jobbade jag som personlig assistent. Kanske kan det bli något sådant i framtiden? Vi får se. Jag känner att jag gärna skulle jobba med någonting som handlar om att hjälpa folk, göra andra glada, det tror jag passar mig allra bäst.

 

Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 4-2018.

 

FAKTA TOMAS SKOGS

Ålder: 34.

Position: Back.

Moderklubb: Mora IK.

Nuvarande klubb: Mora IK.

Klubbar under karriären: Halmstad Hammers, Nyköping Hockey, Timrå IK, Skellefteå AIK, Örebro HK, Färjestad BK.

Meriter: SM-guld med Skellefteå 2013, SM-guld J18 med Mora 2001, avancemang till Elitserien med Mora 2004.

Drömfemman med honom själv på en backposition: Julius Hudacek (han skrattade åt mig dagligen för att jag aldrig nätade på honom på träning, en matchvinnare) – Tomas Skogs, Magnus Nygren (jag uppskattade verkligen att vara hans backpartner) – Patrik Ross (en väldigt speciell människa, vinnarskalle, målspruta men oduglig i defensiven), Derek Ryan (gjorde alla medspelare bättre), Joakim Lindström (alltid på topp, varje dag).

Share this
Mora, HockeyAllsvenskan, Björklöven

Goumas klar för Björklöven

Björklöven har idag kontrakterat den amerikanske centern Kevin Goumas

SHL, Växjö

Mästarna signar finsk forward

Med tre dagar kvar till Växjö Lakers SHL-premiär 2018/2019 står det klart att man spetsar laget ytterligare på forwardssidan genom att plocka in den finske trefaldige SM-liiga vinnaren Julius...

SHL, Mora

Mora värvar poängstark forward

Mora har gjort klart med ytterligare ett nyförvärv. Från schweiziska klubben EHC Kloten ansluter den 30-åriga kanadensiska forwarden Spencer Abbott.

HockeyAllsvenskan, AIK, BIK Karlskoga, MODO

Victor Ekarv klar för BIK Karlskoga

BIK Karlskoga kan idag presentera ”Swish-spelaren”. Det handlar om centern Victor Ekarv som senast kommer från AIK.

Dagens matcher

Games By Date 2018-09-18
Group / Time Game Result Venue

Tidningen HOCKEY.SE är den förlängda armen till Tidningen HOCKEY.

Tidningen HOCKEY.SE produceras precis som Tidningen HOCKEY av Ågrenshuset. Kontakt hockey@agrenshuset.se

Ågrenshuset är ett helserviceföretag inom kommunikation och marknadsföring av alla slag. Vi hjälper våra kunder att synas på ett sätt som göra att de når sina mål. Vi behovsanpassar och levererar just de produkter och tjänster som ger rätt stöd beroende på varje unikt behov.