Back to top

Jag & Mitt hockeyliv – Nicklas Grossman

Det startade i Gnesta IK och under karriären har det blivit elva säsonger i Nordamerika. Fyra sejourer har han i Södertälje SK – den klubb han också representerar nu. Det mesta tyder också på att det blir slutpunkten i Nicklas Grossmans karriär – en karriär som inneburit både med- och motgångar.
– Mitt bästa hockeyminne är på sitt sätt även det värsta. Det var när vi i Dallas tog oss till Conference-final mot Detroit. Det var en häftig upplevelse men att stå där som förlorare var ruggigt tufft, säger Nicklas Grossman.

Relaterat: 

Jag & Mitt hockeyliv – Jonas Almtorp

Jag & Mitt hockeyliv – Tomas Skogs

Jag & Mitt hockeyliv – Daniel Sondell

Grossman i Flyers. Foto: Bildbyrån.
Grossman i Flyers. Foto: Bildbyrån.

Han är uppväxt i Vagnhärad och han kombinerade hockey och fotboll rätt så långt upp i åldern.

– Det var när det var dags för gymnasiet som jag gjorde mitt val. På sitt sätt var valet inte så svårt eftersom jag där och då tyckte att hockeyn var det roligaste men visst var det ändå lite tråkigt att säga hejdå till fotbollen, säger Nicklas Grossman som spelade fotboll i Vagnhärad och Västerljung och hockey i Gnesta IK.

– Fotbollen var min första idrott och under större delen av tiden där så spelade jag mittfältare, var delaktig i både offensiv och defensiv. Mycket av fotbollsspelandet har jag haft med mig in i hockeyn. Jag började spela hockey i lag när jag var nio år och hade många bra ledare i Gnesta IK. Jag testade också något år i Södertälje som pojklagsspelare men det blev tufft med resor och skola vilket gjorde att jag gick tillbaka till Gnesta IK och som 15-åring fick jag chansen i A-laget vilket var otroligt häftigt, då fick jag vara med de stora grabbarna, säger Grossman.

 

Det blev alltså hockey fullt ut för Nicklas när det var dags att söka hockeygymnasium. Han valde bort fotbollen trots att han i den idrotten hade en pappa som var tränare.

– Pappa stöttade mitt beslut precis som han alltid gjort. Min familj har varit helt fantastisk för mig under alla år. De har alltid funnits där för mig. Skjutsat. Stöttat. De har gett upp mycket själva, både tid och pengar, för att finnas där för mig. De har alltid varit den stabila grunden för mig.

Vilka fler har betytt mycket för dig?

– Jag har haft förmånen att haft många jättebra tränare genom åren. Men ska jag plocka ut en som betytt extra mycket för mig så är det Per Nygårds som jag hade i Södertäljes juniorlag. Det var under en period och en ålder som mycket annat kommer in i livet. Det är också vid den tidpunkten som man kanske är mest formbar och mottaglig. Nygårds var alltid ett stöd. Han var hård, rättvis och pushade på samtidigt som också glädjen hela tiden fanns där. Nygårds såg potentialen i individerna och han kunde också plocka och locka fram den. Det är en riktig storhet.

 

Nicklas Grossman kan blicka tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade i Nordamerika 2005-16 och totalt blev det 592 matcher i världens bästa liga – NHL. Han gjorde ytterligare 31 matcher i slutspelet – Stanley Cup.

– När jag var riktigt ung så drömde jag om att en dag bli NHL-proffs. Den drömmen har väl alla som spelat hockey haft – och den drömmen ska man ha. Att jag lyckades uppnå den är häftigt.

Hade du något annat yrke du drömde om som barn?

– Pappa var brandman och jag fick följa honom till stationen många gånger. Det var hur roligt som helst och man märkte av vilken sammanhållning brandmännen hade. Att bli brandman har alltid funnits där i bakhuvudet om det inte skulle fungera med hockeyn. Men jag verkligen bestämde mig fullt ut för hockeyn. Det var lite av bära eller brista för mig. Jag har aldrig ångrat något av de val jag gjort. Jag har alltid klivit in med inställningen att ge allt i alla lägen. Man har ingenting att förlora utan det handlar om att ge allt, jobba stenhårt för att sedan se om det räcker. Den inställningen har jag fått från min pappa som alltid sagt just det: "ge allt och se sedan hur långt det räcker".

 

Per Nygårds nämnde Nicklas tidigare som en tränare som betytt mycket för honom. Men om man vänder på det – finns det någon tränare som Nicklas kommit mindre bra överens med?

– Jag kan faktiskt säga helt ärligt att det inte finns någon sådan, alltså någon man inte gillat på det sättet. Visst har man haft tränare som kanske inte snackat så mycket med mig, men så är det många gånger i Nordamerika. Det är inte feedback på samma sätt som det är här hemma i Sverige. Men det har aldrig skurit sig med någon tränare. Visst har jag kunnat vara förbannad ibland om man fått besked som man inte vill ha. Men sådana saker hör till idrotten och det är tränarens uppgift att ta beslut, beslut som alla gånger inte är de man vill höra, säger Grossman.

Vilka är de bästa du spelat med?

– Finns så otroligt många duktiga spelare jag haft förmånen att vara i samma lag som. Jag måste säga att det varit otroligt häftigt att fått spela med legendarer som Mike Modano och Jaromir Jagr. Att fått följa dem på nära håll, sett hur de agerat både på och vid sidan av isen. Det har hjälpt mig massor. Sedan har jag fått vara med och se när en ny generation tagit plats. Tänker då på spelare som Claude Giroux, Jakub Voracek, Jamie Benn. Att se dem växa upp, bli stjärnor är någonting man i efterhand uppskattar. Där och då tänkte man inte så utan då levde man i själva bubblan.

 

Många bra medspelare har Nicklas haft. Han har självklart också stött på mängder av duktiga spelare. Spelare som han mer eller mindre haft "mardrömmar" om.

– Sidney Crosby har varit tuff att möta. Någonting annat kan man inte säga. Men den som är nummer ett enligt mig är Pavel Datsyuk. Han gjorde saker man inte sett eller upplevt tidigare. Totalt oförutsägbar. En magiker, säger Grossman och fortsätter:

– Sedan finns det spelare som varit jobbiga att möta på annat sätt. Spelare som kanske hållit till i tredje- eller fjärdeline. Spelare som gjort att man fått ta en extra koll över axeln när man åkt ned för att hämta puck, spelare som varit tuffa, tacklats och stått upp i alla lägen.

Men är det inte så du själv också varit?

– Visst är det så jag försökt vara. Jobbig för motståndarna.

Om du tittar tillbaka på din karriär – finns det något som hade kunnat stoppa den?

– Visst finns det sådana saker. Man hade kunnat åka på en skada som gjort att det varit över. Även i yngre ålder hade det kunnat ta slut. Tänker på det jag var inne på tidigare att det kommer in andra saker i livet när man är typ 16-17 år. Men jag hade som sagt tur att hamna med en ledare som Per Nygårds som verkligen gjorde allt för individen. Sedan gäller det också att man har tur och marginaler med. Att man är redo när möjligheten dyker upp. Kommer det en skada på någon och man får chansen skulle det kännas oerhört sur om man inte sett till att vara förberedd, verkligen gjort allt för att vara redo.

 

Nicklas har med Tre Kronor varit med och spelat hem både silver och brons. Det är två höjdpunkter i karriären. Men när man ber honom plocka fram det absolut bästa hockeyminnet så är det från tiden i NHL.

– Det är faktiskt så att mitt bästa hockeyminne samtidigt också är mitt värsta. Det var när vi i Dallas tog oss till Conference-final mot Detroit. Det var en häftig upplevelse, ett fantastiskt drag, men att stå där som förlorare var ruggigt tufft. Just att åka ur i ett slutspel är en trist känsla. Det blir bara så tomt. Ett annat tråkigt minne för mig är när jag gick sönder i ett slutspel när vi mötte New York Rangers i första rundan. Att gå sönder och inte få vara med när det roliga börjar – usch!

Andra händelser du aldrig glömmer?

– Det finns många bitar och kapitel. Min första A-lagsmatch med Gnesta IK glömmer jag aldrig, då var det känslan att vara med de stora grabbarna. Kommer också alltid att komma ihåg A-lagsdebuten i Södertälje SK. Vi mötte Djurgården och jag fick chansen att spela i backpar med Petri Liimatainen. Jag minns att jag spelade med adrenalinet fullpumpat. Jag tacklade mig själv över sargen. Vidare måste jag också nämna lockoutsäsongen och då jag gjorde fyra matcher med Södertälje SK. Det var minst sagt speciellt att komma in i Scaniarinken. Den uppskattning jag fick av fansen betydde mycket.

 

Stor, stark, defensiv är tre ord man förknippar med Nicklas Grossman. Men hur tänker han själv? Skulle han haft andra egenskaper i verktygslådan?

– Från att jag klev in i senioråldern så var jag inställd på att det defensiva spelet skulle vara det som kanske kunde få mig att bli något. Jag visste att det var min grej. Visst hade jag kunnat önska att jag kunnat göra mer i det offensiva. Men just det är någonting som fortfarande driver mig. Jag vill bli en bättre spelare offensivt. Jag vill bli en bättre spelare överhuvudtaget – både på och utanför isen. Den drivkraften finns.

Känslan inför 2018/19 och Södertälje SK i HockeyAllsvenskan?

– Det första ordet som kommer upp är intressant. Det känns verkligen intressant. Vi avslutade fjolårssäsongen bra och ska bygga vidare på det. Nu under försäsongsperioden har det känts riktigt bra, vi har en grupp där vi pushar varandra bra. Vi vet att HockeyAllsvenskan är en tuff liga och att det finns många bra lag, lag med ambitioner. Vi ska ta en match i taget. Vi ska bygga och skapa. Som sagt – intressant ska det bli, avslutar Nicklas Grossman.

 

Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 5-2018.

 

FAKTA NICKLAS GROSSMAN

Ålder: 33.

Födelseort: Nacka.

Position: Back.

Moderklubb: Gnesta IK.

Nuvarande klubb: Södertälje SK.

Klubbar under karriären: Iowa Stars, Dallas Stars, Philadelphia Flyers, Arizona Coyotes, Calgary Flames, Örebro HK.

Meriter: VM-silver 2011, VM-brons 2009.

Drömfemman med honom själv på en backposition: Mike Smith (en av de värsta vinnarskallarna, stor i målet, helt grym med klubban, var som att spela med en tredjeback)Nicklas Grossman, Sergej Zubov (född till hockeyspelare, såg aldrig ut att ta i på träning men när det blev match så var det han som styrde tempot, tog alltid rätt beslut, häftigt att se honom)Eric Lindros (det här är den ultimata definitionen av powerforward, kunde på egen hand förändra en matchbild med sitt fysiska spel och sitt målskytte, det var tufft för motståndarna när 120 kg Lindros satte upp farten), Claude Giroux (bra på det mesta, en spelare som verkligen hatar att förlora, inte den största spelaren till storleken men otroligt stark), Mike Modano (jag minns att jag hade hockeykort på honom när jag var ung, naturbegåvning, aldrig sett någon åka skridskor så bra som honom, näsa för målet).

Share this
SHL

Lindgren lämnar som VD i SHL

Jörgen Lindgren lämnar idag anställningen som VD i Svenska Hockeyligan (SHL). Styrelsen har beslutat utse Michael Marchal som tillförordnad verkställande direktör. Samtidigt utses SHL:s sportchef...

Ungdom, Övrigt nationellt

24 domare uttagna till TV-Puckens slutspel

Åtta huvuddomare och 16 linjedomare uttagna till TV-Puckens slutspel 1-4 november.

SHL, Färjestad

Rhodin blir ny sportchef i Färjestad

Färjestad BK fortsätter att stärka upp organisationen. Peter Jakobsson lämnar posten som sportchef och blir istället GM (General Manager). Ersätter gör Thomas Rhodin.

SHL, Färjestad

Wikstrand ny kapten

Alexander Johansson väljer att kliva av rollen som lagkapten i Färjestad BK. Ny kapten blir istället Mikael Wikstrand.
– Stort av Alex. Han gör det här för lagets bästa och det ger honom...

Dagens matcher

Games By Date 2018-10-16
Group / Time Game Result Venue

Tidningen HOCKEY.SE är den förlängda armen till Tidningen HOCKEY.

Tidningen HOCKEY.SE produceras precis som Tidningen HOCKEY av Ågrenshuset. Kontakt hockey@agrenshuset.se

Ågrenshuset är ett helserviceföretag inom kommunikation och marknadsföring av alla slag. Vi hjälper våra kunder att synas på ett sätt som göra att de når sina mål. Vi behovsanpassar och levererar just de produkter och tjänster som ger rätt stöd beroende på varje unikt behov.